En vanlig lördag är det ju lätt. Upp ur sängen, lycra på, frulle och sedan knäpper man på sig SPD-pjucksen och gör det man alltid gör. Men idag är en ovanlig lördag. En sådan där med guldkant. Fina vänner ska säga ja till varandra och jag försöker välja skor till ett rosa fodral. Blir inlines bra? Nästan som högklackat väl? Eller ska jag ta mina somrigt vita Shimano?
…är att det tar väldigt lång tid att få hem en ny ram åt mig. Minst fyra veckor, kanske tillochmed åtta veckor. Ni hajjar ju – ledsen tjej och sånt där. Något sorgsnare än en elna utan mtb får man nog leta efter, och jag saknar min kolfiberpärla så det gör ont i mig – för nu, när det är som allra vackrast vill jag vara ute och åka fort, fort, fort i liljekonvaljdoftande skog.
Men, jag har ju lånat Matthias vinterhoj och är jag snäll och rar och det brukar jag ju vara får jag säkert köra den ett tag till. Den ser snabb ut, en röd Specialized, men är aluminium och ganska tung – men man får väl klämmigt vända det till postivt tänkande; de goda nyheterna är att tung cykel ger starka ben. Kämpa elna, kämpa.
(Det jag egentligen ville skriva var följande: JAG VILL HA EN LÄTT OCH FIN OCH BRA CYKEL SOM PASSAR MIG OCH INTE ÄR FÖR STOR OCH SOM JAG KAN ÅKA TÄVLINGAR PÅ NUUUUU)
Torsdag och nästan helg. Att jag berättade för er om min kaosrelation till alkohol berörde och jag har inte riktigt landat i hur stor responsen blev och att jag fick ta del av så många historier. Finaste ni och jävla skitsprit, vad den kan ställa till det för oss. Och för våra nära. Tänk hur den kan sabba våra relationer, vår tillit, vårt självförtroende och vår självkänsla. Och tänk vad självklar den är i de allra flesta sammanhang.
Många berömmer mig för beslutet att avstå helt. Och många berättar för mig att de också skulle vilja göra det, men tycker att det är svårt. Så många frågor att svara på, så många förklaringar man förväntas komma med, så spänt och konstigt och ovant att vara nykter när alla andra får lite hjälp på traven att chilla och slappna av efter jobbet, innan festen, på dansgolvet eller till matchen.
Men hey – du, du behöver ju inte tänka allt eller inget direkt. Testa en kväll, bara för att se hur det känns. Du behöver ju inte bestämma dig för att bli nykterist pang bums poff – ta det piano, prova dig fram. Bestämmer du dig för allt eller inget direkt kanske du dömer dig själv att misslyckas – att belägga sig själv med totalförbud känns ju mest ångestframkallande. Testa en kväll – och låna en ursäkt till fredags-afterworken eller lördagsklubbandet om du behöver en:
Eller – se det som ett socialt experiment. Be din bartender hälla upp en alkoholfri öl i ett glas så det inte syns att den är alkoholfri, fejka lite och passa på att iaktta vad som händer med dina vänner efter några öl. Det är intressant – jag lovar. Ha en fin helg hörrni! <3
Ett knä krånglar så det blev inget mys med skivstång och tunga vikter, förutom tåhävningar. Galet många reps, galet mycket mjölksyra. Galet mycket core på det. Allt kändes bra och kul och jag räknar med galet mycket träningsvärk i ett par dagar. Gillar’t!
(35 kilo vikter på magen undrar ni ju såklart. Jupps, maxa bäckenlyft med det så blir det mjölksyra!)
På väg mot gymmet, styrka med Tobbe står på schemat. Sugen på att utmana honom i något med skivstång och ben gör att få till riktigt go’ träningsvärk. Tåhäv eller knäböj…hmm, det här kan bli bra – det känns som att det är dags att ta i ordentligt igen!
Åh. Jag DÖR. Jag saknar min MTB så jag går av på mitten. Min bästaste pryl i hela världen, min fina svartvita pärla, ååååååh, varför skulle jag ramla sönder den för??? Jag får en ny på försäkringen, den är beställd och jag ska ringa idag och kolla hur den ligger till men på riktigt, jag ooooorkar inte vänta. Jag vill ha den nuuuu, för jag vill köra massa, massa skog på en cykel som passar mig!
Hittade bild på när niokommafem kilo Richmond SL Comp var sprillans ny. Lycklig tjej. 
Sitter på en buss från Jönköping till Norrköping och finurlar. Är väl halvvägs och funderar på att jag måste testa att cykla från hemma till hemhem någon gång snart. Åker ju väldigt ofta – den här gången passade jag på att tajma vilodag efter Kolmårdsbiken med en tolvtimmars snabbvisit i Huskvarna som bjussade på grym vy över Vättern igår.
Eftersom jag inte längre har en bil är det buss som gäller, men det skulle ju sitta som ett smäck att cykla 18 mil enkel istället. Om jag planerar det hela väl kanske jag får draghjälp och sällskap delar av vägen. Det börjar lukta lite långdistansidiotprojekt med tillhörande smarriga blogginlägg – vad tror ni om det?
