elna dahlstrand

Om kärleken till cykellycka, mjölksyra & äventyr

Mina bästa träningstips #2

Vet ni, ibland är det nästan så jag blir inspirerad av mig själv när jag går tillbaka och kikar i arkiven. Det här inlägget är från 2012 – skrivet en vecka innan Vista Mountain – och det passar ju just nu också. På lördag ska jag köra anrika MTB-tävlingen Vista Mountain utanför Huskvarna och jag tar med mig ett gäng SubXX-tjejer som också ska köra – sista chansen att göra det absolut roligaste man kan göra på en MTB. Tävla. Ni hänger väl med?

Träningstips #2: TÄVLA

Jag körde Vista första gången 1999 på en stentung Crescent, och andra gången förra året. Båda gångerna i sportklass. I år kör jag Damer 30 och det ser jag fram emot. Det kommer att bli jobbigt, men det kommer att vara roligt. Har man inte så stor vana eller tycker att man passar bäst bland glada motionärer är sportklasserna helt förträffliga. Ofta en lite enklare och kortare bana och en chans att tillsammans med andra komma i superform och utmana sig själv genom att köra så hårt man orkar. Och jodå, alla som kört lite stig någon gång klarar av det. Tjejer/kvinnor/damer/brudar också, du klarar det – ingen kommer att skratta åt dig, tycka att du är långsam eller oteknisk eller dålig på något vis. Tvärtom!

Taggade damer i startfålla

Visst, det är nervöst att tävla, särskilt korta tävlingar eftersom det kan kännas lite pang på rödbetan när startskottet går. Men så fort man är i väg är det bara stenkul!

Ungefär såhär gör man när man tävlar i XC-mtb:

  • Om du inte är anmäld, efteranmäl dig på plats (oftast måste man vara på plats i god tid för detta, kolla tävlingens pm/hemsida innan)
  • Skit i att du tror att alla andra tror och tycker och tänker en massa saker. Du är där för att ha kul och utmana dig själv oavsett om du har cyklat mer eller mindre än någon annan.
  • I sportklasser kan man lösa engångslicens i samband med anmälan eller efteranmälan, busenkelt!
  • Kolla upp vilken tid som gäller för träning på banan och utnyttja den för att köra ett varv och lära dig banan.
  • RULLA igenom banan på träning. Ha inte bråttom, ta det lugnt och metodiskt. Tycker du att något parti är klurigt – kör det mer än en gång. Banan brukar vara mellan 3 och 5 km lång och i PM:et står hur många varv din klass ska köra!
  • När du rullar igenom banan – passa på att bestämma var du ska dricka någonstans, och se till att du verkligen dricker när det väl gäller!
  • Värm upp ordentligt – men missa inte att vara på plats i startfållan i god tid. Det står ofta i PM:et när man ska vara där.
  • Drick och ät innan. Se till att du har lite sportdryck i en nödliquid i fickan (du kommer antagligen inte att behöva den, men det kan kännas tryggt att veta att den finns där ifall man tar slut ett varv för tidigt)
  • Ställ dig på startlinjen med rätt inställning. Tänk ”ha kul” inte ”tävla/vinna”. (Själv är jag superkänslig för stresspåslag – de gånger jag ställt upp i en tävling och tyckt att jag vill prestera/vinna säger kroppen ifrån så det bara skriker om det och då tar det stopp efter 500 meter, men det har jag lärt mig massor på.)
  • När startskottet går (och btw, det är inte alltid ett skott – det kan vara en flagga, jag missade det sist nämligen. Väntade på en signal och såg inte att det viftades med flagga) – slappna av, trampa allt vad du har och ha kul!
  • Blev du lite efter i starten? Känns det som att du hamnade sist? Äsch då – mycket kan hända på de varv du ska köra – ge inte upp förrän du är i mål. Rätt som det är har någon kroknat lite och du kan plocka en placering. Man vet aldrig förrän det är helt klart!
  • Trampa, trampa, trampa!
  • Var inte orolig för att vara ivägen. Om någon kommer ikapp dig brukar den hojta vilket håll den ska köra om åt, och det är bara att flytta sig lite grann om man tycker det känns läskigt.
  • Trampa, trampa, trampa, andas, trampa, trampa, trampa, andas och njut!
  • Gå i mål, jämför dig inte med andra, ge dig själv en klapp på axeln och fyll på depåerna med kexchoklad och fika. Passa på att spana på andra som tävlar och ge dem ett hejarop eller två.
  • Eftersnacka lite! Eftersnacket är kul. Vad tyckte någon annan var svårt? Hände det något oväntat utmed banan? Hejade publiken på? Var det roligt? Jobbigt? Fel däck? Kan man skylla på materialet? Passa på att vädra lite erfarenheter efter målgång!
  • Beröm dig själv – oavsett placering och resultat har du blivit en lite bättre cyklist av att vara med i en tävling. Sjukt enkelt!

Har jag glömt något überviktigt får ni gärna hjälpa mig – fyll på i kommentarsfältet så blir jag glad. Undrar du något? Fråga på – jag är verkligen inte proffs på det här men har ju kört tillräckligt många tävlingar för att ha koll på rätt mycket. Lär mig något nytt varje gång och även när det inte går riktigt som jag vill brukar jag ändå i slutändan ha rätt roligt. Vi syns väl i Kaxholmen på lördag? Kom och kör Vista Mountain, det blir kul!

Kämpar mig uppför backe på Hallbys tävling. Foto: Josefine Laago

 

 

Dela gärna

    Intressanmälan till Cykelvasan 2015

    Du missar väl inte att göra en intresseanmälan till Cykelvasan 2015? Gör det på www.vasaloppet.se om du inte gjort det – men du har hela morgondagen på dig också. Ett nytt anmälningssystem ger dem som kört tidigare förtur till de eftertraktade Cykelvasabiljetterna.

    Jag har såklart skickat in min intresseanmälan – nästa år blir den sjunde gången jag cyklar de där 95-ish klassiska kilometrarna mellan Mora och Sälen, och vet ni; jag ska göra det riktigt fort. Fast – det är ju fortfarande det här som är det fina med Cykelvasan.

    IMG_9414.JPGDen som kör fortast blir skitigast. Post-Cykelvasalycka med min älskling.

    Dela gärna

      Måndagspeppen

      Började veckan med att bli knäckt, masserad och tillfixad. Bra måndagsmorgon, och det var på tiden, gick från naprapaten med en ny rygg och ännu mer pepp att ta tag i den där viktiga delen av träningen som är så lätt att hoppa över ibland. Styrkan, rörligheten och stabiliteten.

      IMG_9031.JPG

      Dela gärna

        Best friends forever (den uppgraderingsbara BFF:en)

        Att ha en riktigt bra cykel, det är som att ha en bästa vän. En materiell BFF (fjortisspråk för Best Friends 4-evaaaaah) för träning liksom. Som idag – jag och min cykel var och körde Introwåfflan - och ni vet ju, jag har varit så trött och hängig och när jag trycker på händer det liksom ingenting. Men då finns ens bästa vän där och pushar på en litegrann. Om jag hade kunnat prata med min cykel (ok, jag vet – nu blir det lite schitzo, men det överlever vi nog) hade det nog låtit såhär:

        Foto: Janne BäretegFoto: Janne Bäreteg

        Best Friends Forevaaaah Bike: Du, vad ska vi hitta på idag?
        Elna: Vi ska köra såndäringa Cykelcross, men det är ingen fara, du får vara med fastän du är en bergs-BFF med grövre (när blev Thunderburts grövre?) däck och brett styre.
        BFF-bike: Coool, vad ska jag göra?
        E: Vi ska köra så många varv vi orkar på en bana som är ett par kilometer lång bara. Det finns en nedförsbacke där du kan få hoppa lite om du vill.
        BFF-bike: Yeah, men bara om du sätter ned mig hyfsat snyggt. Akta fälgen, snälla – annars går jag sönder i kolfibret igen. HA!
        E: Alltså, jag kommer att tycka att det är jobbigt, och kanske känna att jag inte har så bra ben som jag vet att jag kan ha. Och så måste jag måste hoppa av och lyfta dig över hinder, men om jag gör det för dig, kan inte du hjälpa mig uppför då?
        BFF-bike: Coooool, [överenergistk och peppigt]uppför, uppfööööör, uuuuupp, jag gillar upp, jag hjälper dig. Men då får du inte SPD-vurpa mig, jag är lite rädd om kolfibret du vet.
        E: Jag lovar, jag ska inte vurpa dig. (Känner mig lite falsk, om några veckor är det en Scott som är min BFF-bike ju, men det vet den inte om än)

        [Cyklar till Wåffelcrossen ihop med mamma och hennes Cannondale som heter Leffe, kör mastervarv och startar - sedan kommer första uppförsbacken]

        Foto: Janne BäretegGräsbacke. Liten men syrlig. Foto: Janne Bäreteg

        E: Åhe, den är så brant, jag kommer bara att slira med Thunder Burtsen
        BFF-Bike: Nääääääe, komigennurå – vi testar. Om du lånar ut dina magmuskler till mig lite bara och så fördelar du kroppsvikten bra och pillar i rätt växel så ska jag hjälpa dig upp, okej?
        E: Okej. Vi åker.
        [BFF-Bike cyklar upp lätt som en plätt]
        BFF-bike: HA! DÄR SER DU! DET GÅÅÅÅÅR JU! Ska vi testa nästa med?
        E: [Flåsandes] Okej, vi gö’rt. Vi kör, ett – två – tre – ååååk!
        [BFF-bike cyklar uppför nästa backe OCKSÅ]
        BFF-bike: Okej, om du låter mig försöka hoppa liiiite i den där nedförsbacken så går jag med på att vi kör uppför dedär backarna på ALLA varven. Deal?

        Sedan hoppade vi faktiskt liiite i nedförsbacken, på några varv lättade vi mer och på andra varv mindre. Och vi klättrade uppför branta små gräsbackarna på varje varv utan fotisättning. Att ha en riktigt bra cykel är verkligen att ha en bästa träningskompis. Fast till skillnad från sina riktiga best friends forever kan man byta upp sig, och det är ju just det jag ska göra.

        Foto: Janne BäretegSol och cykel. Lyckan. Foto: Janne Bäreteg. 

        Och förresten, den här cykelcrossfesten som körs varannan söndag i Jönköping – Wåffelcrossen; det var helt gaaaaalet kul, häng med om två veckor om du kan, den passar verkligen alla. Idag var vi femtiotalet cykeltokar på olika sorters cyklar och med olika mycket erfarenhet i bakfickan. Och publiken är AWESOME. Du kommer älska’t. Promise!

        Dela gärna

          Olympia Court i Huskvarna

          På min gata ligger ett litet gym. I vintras, strax efter att vi flyttat in i vår Huskvarnavåning var jag där och provtränade utan att bli imponerad. Det fattades massa saker som är viktiga i ett gym – särskilt var det dåligt med ytor för funktionell stabilitetsträning och styrka, sådant som är viktigt för cyklig prehab och rehab.

          Nu har gymmet bytt ägare och namn och jag var nyfiken så jag klev över gatan för att kika om det blivit bättre – och gick därifrån på allra bästa humör med ett sprillans nytt gymkort i handen och en stilla undran över vad jag ska med min hemmagymsutrustning till när jag har femtio meter till just precis det jag behöver.IMG_0579.JPG

          Olympia Court är fräscht, ljust och snyggt. De har nya maskiner, de har fler speglar än tidigare och de har ytor för stabilitesträning. Man har fyllt på med allt det jag tyckte fattades; kettlebells, gummiband, alldeles vanliga pinnar för MAQ-träning, fler bollar, medicinbollar och bra med plats att bränna av sina prehabprogram på. TRX-banden är inte på plats ännu men de är på g. En annan glad överrasking var stakmaskinen – så himla bra!

          Rent och fint, hela och rena maskiner och redskap, trevlig personal som verkar trivas, och så den stora överraskningen; allt jag saknade i vintras finns ju nu. Det här är mitt nya hemmagym (Vad ska jag med min egen utrustning till när jag har det här rakt över gatan?) Dessutom finns lekrum för barn med barnpassning om kvällarna, superfräscha omklädningsrum och bastu och ytor att chilla på. Man kan också lösa en passerbricka så man kommer in när som helst mellan 05-24, typiskt bra.

          På minussidan är att det inte är bemannat innan klockan fyra, jag tycker på något vis att det känns tryggare om det finns personal på plats. Lite för hög musik – jag vill gärna lyssna på min egen och är det hög musik i gymmet får man dra upp sina egna lurar så vansinnigt högt om det ska funka. Det är lite tunt med spinningpass men de söker instruktörer så det blir nog bättre framöver. 

          Tummen upp för Olympia Court, jag hejar på er och jag kommer att köra mycket lunchträning här, prehab och rehab och styrka och stabilitet för att bli mitt allra bästa 2015! Du hittar webbsidan här och facebooksidan här.IMG_0580.JPGReceptionen. Och en skylt som avslöjar att det är Les Mills-klasser här. Gillar’t – det brukar vara bra!

          IMG_0577.JPGDen här pinalen är det jag tittar först efter på ett gym. Har de en alldeles vanlig pinne? Om svaret är ja, sonderar jag resten. MAQ-träning är magiskt bra.

          IMG_0578.JPGVisst är det fint? Här är ingången till omklädningsrummen, kul fototapeter.

          IMG_0576.JPGVad vore livet utan en sån här?

          IMG_0575.JPGI det här rummet skulle jag vilja ha speglarna på andra väggen – undrar om man kan önska sig det?

          IMG_0574.JPGSpinningsal på min egen gata. Coolt!

          IMG_0573.JPGDet här rummet är sprillans nytt – det fanns inte tidigare. Såhär vill jag att gym ska vara. Stora ytor för funktionell styrka och stabilitetsträning – världsbäst.

          IMG_0571.JPG

           

           

          Dela gärna

            Cykellycka

            IMG_9374.JPG

            När cykeln är nyfixad och kedjan blänker.

            När man lyckats meka någonting svårt på egen hand.

            När favoritkitet är nytvättat.

            När man drar åt skorna extra hårt.

            När benen svarar.

            När man inte möter någon som gör att man behöver bromsa på sin favoritstig.

            När man känner att man flyger fram.

            När man cyklar sin hemmabacke sitt allra fortaste.

            När man får sällskap som gör att man skrattar.

            När mjölksyran svider och det ändå känns kul.

            När man går in i en kurva följt av en uppförsbacke med precis rätt växel.

            När man vågar droppet fastän man tycker det är lite läskigt.

            När man kommer hem och är trött och lycklig.

            Och när man har små svarta lerprickar i hela ansiktet.

             

            Cykellycka.

            Dela gärna

              Wåffelcrosstorsdag

              I Jönköping körs det cross på en permanent bana varannan söndag hela hösten med start på söndag. Nästan som tävling, fast ändå inte – mest cykellycka och mjölksyra på skoj.

              Wåffelcrossbanan

              Idag tog jag med torsdagstjejerna till crossbanan som ligger på ett gammalt nedlagt sommarland, ni vet ett sånt där för barn med bassänger och vattenkanor och och gocartbanor. Det är längesedan det var verksamhet där, vattenkanorna är rivna och marken används inte i nuläget men passar finfint för cykelcross-bana; den är dragen på en trevlig blandning stigar, sandiga partier, gammal snirklig gocart-asfalt och såklart en och annan gräsbacke.

              Wåffelcross-experten Anna visade oss ett varv runt banan och sedan körde vi ett par varv i fri fart. Fin torsdagskväll.

              Vill du veta mer om Wåfflan? Läs mer här. Och du – det första tillfället är till lite extra mycket för dig som aldrig stått på en startlinje tidigare men är nyfiken på att testa. Du behöver en cross eller en MTB och varvet är tekniskt plättlätt; alla kan vara med. Guldtillfälle att våga testa hur en tävling kan kännas!

               

              Dela gärna
                « Äldre inlägg