Elna Dahlstrand - cykelblogg

Om kärleken till cykellycka, mjölksyra & äventyr

Bantest: Rallarloppet 2015

I sista sekund fick jag igår nys om att La Lepre Stanca, Jönköpings fart-efter-kamrat-specialister, skulle dra ihop ett MTB-gäng på sin måndagsrunda och köra sista delen av Rallarloppet, ett seedningsgrundande långlopp från Bottnaryd till Jönköping som går på söndag. Ett perfekt första-lopp om man inte cyklat långlopp innan, det är busenkel cykling med ytterst lite stig och mycket skogsvägsrull!

Jag hade inte tillräckligt med marginal för att cykla till andra sidan stan, men min fantastiska sambo körde mig och RC:n till samlingsplatsen så jag hann precis i tid. Gustav höll i guidningen och vi rullade banvall i kvällssol, ett riktigt roligt pass – det är ju inte många gånger man kan ligga i tvåpar och tjata i skogen, men köra banvall är som att köra asfalt, man behöver inte tänka – bara rulla. Det blev en härlig kväll, jag hade roligt och sällskapet var finfint!

Jag är inte anmäld till Rallarn, men det lutar åt att jag ska köra den – måste nog sätta på en trettiofyra-klinga och stansa dit mina Thunder Burts så det rullar lite fortare på banvallen  - som det är nu, med trettiotvå-klinga, trampar jag ur på platten strax efter 30 km/h. Trettiotvåan är go som bara den när man kör XC men på långloppsbanor är det inte dumt med lite tyngre växlar!

Måndagsrundan La Lepre Stanca i motljus Klungkörning på MTB Selfie Banvallsintervall

Sharing is caring! Dela gärna!

    From where I ride: JKPG Toscana

    Rullade lite racer i lördags. Genom Jönköpings Toscana, förbi Landsjön och vidare ut mot Ölmstad och sedan Reaby där jag är uppvuxen. Det var vackert, benen var slitna , 60 kilometer kändes som en liten runda och jag saknade skogen.

    Min racer är förresten ljuvlig efter att ha gjort en bikefit på Sportson (du kan läsa om den här). Jag sitter bra, jag får liksom kontakt med musklerna och kraft i benen på ett riktigt härligt vis. Jkpg Toscana Jkpg Toscana Jkpg Toscana Jkpg Toscana

     

    Sharing is caring! Dela gärna!

      Länkkärlek: saker min bror gör

      Min äldsta lillebror, Jon, är en skön typ. Vi är på många sätt lika men ändå tokigt olika. Vi sågs idag, i Göteborg där han bor, och konstaterade en sak vi har gemensamt: det tar sån jäkla tid att läka ihop när man är trettiplus och går sönder. 

      Jons hjärta klappar för longboard på samma vis som mitt gör för cykel. Och när han skickade över länken till sin nystartade blogg (saker man kan göra när man ramlat ner från en hög slackline och fått hjärnskakning: starta en blogg) blev jag sådär storasysterstolt, han är grym min bror. Och rolig. 

      Än så länge finns ett inlägg, klicka dig in på brorsans blogg och läs, och lämna en kommentar – jag vet att han skulle bli så himla glad! www.jondahlstrand.wordpress.com

       

      Sharing is caring! Dela gärna!

        Apple blossom bike

        Äppelblom Äppelblom ÄppelblomVet ni? Det är inte vår längre. Det är försommar nu. Och så vackert det är, jag älskar det. Appel blossom and my beautiful bike. Kärlek.

        Sharing is caring! Dela gärna!

          Freeeeeeedag!

          Äntligen. Fredag. Min dag!

          07.00: Klockan ringer. Känner efter. Kommer på tvåhundraåttio ursäkter att banga men släpar mig upp ur sängen med kaffebryggaren som första delmål och sedan vidare till högen med rena cykelkläder jag la fram igår. Anders ska cykla backintervaller klockan åtta och man fick hänga på. Jag gillar backintervaller men jag gillar inte cykling klockan åtta och jag gillar inte hur trötta mina ben känns efter gårdagens torsdagsträning men jag gillar ändå att jag känner mig lite modig som hänger på och kör backe med opigga ben som inte kommer att imponera det minsta lilla.

          08:00: Anders sätter av uppför backen (han ska köra sex gånger, jag har bestämt mig för fyra) och jag hänger ju på till första stolpen ialla fall. Och cyklade längre än jag trodde jag skulle orka innan jag måste klicka ur, gå av cykeln och med brännande vader spring-släpa mig och cykel upp till intervallen slut.

          Anders. Stark!Anders hojar snabbt uppför.

          08:40: Har kört fyra backar, tittat på en stenkista som ska vara med på EM-banan, småpratat lite och rullar hem. Duschar. Äter. Dricker kaffe. Tvättar. Läser tidning. Smörjar in ryggen med liniment och svär lite över att foten är svullen.

          10.30: Snubblar in på gymmet. Det är nästan bara jag där och jag shufflar igång min träningsinspospellista i rummet för funktionell träning. Rammstein är först ut och det sätter såklart standarden lite för högt och jag glömmer att jag skulle kör funktionell stabilitetsträning och rehab och går genast och hämtar en tung kettlebell.

          11.50: Snubblar ut ur gymmet, lite för slutkörd och galet hungrig.

          12.30: Ätit, duschat och står och stirrar på salladen jag planterat. Den grodde efter sju dagar och nu väntar jag otålig på att det ska bli något vettigt av de små späda skotten som kikade fram igår. Har inte tålamod med att de ska vara så förbaskat långsamma.Tummen upp för cykliga endorfiner om morgonenTummenupp-, äppelblom- och cykelselfie!

          14.30: Slänger mig på soffan och somnar efter att ha sprungit runt som en skållad råtta här hemma och gjort allt och inget sedan lunch.

          15:30: Skriver blogg. Poppar micropopcorn. Har beslutsångest rörande huruvida jag ska dra ihop ett gäng och cykla distans i morgon eller om jag ska köra själv. Och isåfall om jag ska köra efter att jag hjälpt IKHP att greja med sina nya banor.

          16.10: J ringer. Han ska till något ställe och köpa något till bilen. Vill jag hänga med? Svarar ja utan att tänka och dör sedan tristessdöden när vi går runt på en bilskrot och plockar delar från krockade Volvobilar och tittar på fälgar. Helt ärligt – fälgar till bilar kan vara det jag bryr mig minst om i hela världen, men jag låtsas för jag är ju kär i J och då får man allt försöka lite. Men bara lite.

          18.30: Vi sätter oss och äter hemgjorda hamburgare. Gott. Är superhungrig.

          20.00: J rullar igång en film jag inte vill se så jag plockar upp blogginlägget från 15.30 och känner mig rastlös. Vill gå ut. Vill cykla. Vill att min sallad ska växa klart. Och längtar efter en lördag på månkeybajken, hoppas benen är med mig då!

          20.10: Blogginlägget är snart klart och en sak slår mig: jag har ju gjort alldeles för mycket idag, glömde nog alldeles bort att på riktigt göra ingenting. Får ta tag i det när jag klickat på publicera.

          Sharing is caring! Dela gärna!

            En vanlig sketen onsdag

            En vanlig sketen onsdag kan en sitta inne och vara efterjobbettrött. Eller så kan en dra på sig träningskläder, sätta sig på hojen och i samma stund som en kommer ut känna hur tröttdimman i huvudet lättar. Sedan kan en köra till klubbträningen – igår på Hallby och teknikträna lite, hänga med klubbkompisar och sedan rulla rolig stig hemåt tillsammans med en annan cykeltokig människa. En kan testa en ny stig, hamna någon annanstans, rulla in i stadsparken och kolla på lamadjur, påfåglar och folk som dansade dansband. Sedan kan det vara dags att åka hem, katchinga in över tre timmars rulltid på kontot och känna sig cykellycklig i hela själen. En vanlig sketen onsdag är liksom allt annat än sketen om en får cykla.

            Stig Spångestworkshop. En måste ta fart och lite på att det går, för då går det. Nästan alltid.

            FiaHon är snabb, Fia. Tokigt snabb.

            Jönköping En favoritcykel och utsikten över Jönköping från Stadsparken. På andra sidan vattnet ligger mitt fina hemma; Huskvarna.

            Cykla i åSka vi kolla om man kan cykla i ån skojade Fia. Jag hade impulskontroll noll just då och tog mina bokstäver och cyklade ned i vattnet. Blev blöt. Hade kul. Är nu nöjd pga vet hur det känns att cykla på lösa stenar i en å.

            Sharing is caring! Dela gärna!

              Drömmen om ett hus på landet

              Vi vill bo på landet. Där man inte hör trafiken, där det blir strömavbrott när det stormar, där det är halt att ta sig uppför backarna om vintern. Vid skogens kant, gärna med utsikt över någon av sjöarna här. Kanske i en dal, kanske på en höjd, gärna med granngårdar men inte grannar supertätt inpå. Vi vill bo med lugn och ro och nära till naturen.

              Jag vill se silhuetten av en älg på en sommaräng från mitt fönster, jag vill höra rådjuren skälla och jag vill bära in ved och elda i brasan. Jag vill ha egna svampställen i skogen bakom huset och jag vill ha en verkstad där vi kan greja, J och jag. Med cyklar och bilar och pinaler. Jag vill ha en katt och ett växthus och en trädgård att fylla med grillande vänner.

              En bit utanför Huskvarna, gärna i Jönköpings Toscana. Vättern, Landsjön, Ramsjön – ett lagom stort hus med tomt. Gärna lite äldre. Ett mysigt hus att fylla med vänner, nära och kära och kanske en dag med familj.

              Vi drömmer. Och längtar. Och letar. Och i dagarna har jag gråtit sorgsna tårar över att drömhuset, på en av de vackraste platser jag sett, sprang iväg i budgivningen. Visst hade vi kunnat dra till med ett extra bud – men man vill ju ha lite marginal och pengar till det som måste fixas. Den här gången behövde drömhuset bergvärmepump, kärlek och avfuktning i torpargrund, ett garage, på sikt en utbyggnad och så lite annat fix och trix. Vi får drömma vidare.

              Vi kommer att hitta vårt hus säger J. Jag försöker tro honom även om det känns som att inget, inget, inget kan vara så fint som det som just inte blev vårt.

              Drömmen om ett husJag hoppas så att det ligger därborta i skogarna runt Huskvarna, vårt hus. 

              Sharing is caring! Dela gärna!
                « Äldre inlägg